torsdag 16 februari 2012

Ibland får man ju ha lite tur...

Ibland när man kör bil, så kan man förlora sig i tankar, speciellt om man är lite bekymrad om livet. Och ibland så händer det som inte får hända - man kör för fort. Jag brukar vara ganska noggrann av mig speciellt när det är 30 och när det är befogat - alltså vid skolor m.m.

Nu var det "mitt i natten" och det var nästan inga bilar ute. Utom polisen dårå. Som greppade mig och, tja, läste lusen av mig...

Nu var det, ska jag säga för ovanlighetens skull, två väldigt trevliga poliser; så det som förvånar mig är att de alltid ska så att säga "stinga till" - den första kommentaren från den ena polisen blev "Du har rätt många fortkörningar va?"

Nu har jag - sanningen att säga - tidigare fortkörningsböter. Men den senaste var för minst två, tre år sen och tidigare har jag bara fått fortkörning på motorväg - närmare bestämt TRE gånger, varav två i Nyköping (på E4) och en mellan Norrköping och Linköping (på E4).

Så jag sa något i stil med - "Det kan hända, men det var länge sen", något som den andre polisen bekräftade - nämligen min förargliga "köra över heldraget" -bot jag fick för ett och ett halvt år sen.

Nu slapp jag undan med en varning (man kan undra varför) efter att ha fått rutinblåsa i alkometern. Och det var ju väldigt storsint av polisen i det här fallet - jag var fullt beredd på att kyssa mitt körkort adjö, så jag är otroligt tacksam för att jag inte behövde det.

Men efteråt kvarstår det lite "smolk i bägaren". Vad är det med poliser, att de alltid behöver komma med någon slags... tja, jag vet inte... elakhet, eller syrlig kommentar eller sarkasm eller vad du nu vill kalla det? Vid mina tre tidigare överträdelser så har de poliserna (äldre, i tjänsten sen många år) varit überprofessionella. Inga kommentarer, inga föreläsningar: såhär är det; 128 km i timmen, här är det 110; Skriv på här; Hej med dig, kör försiktigt.

Var det en kompensation för att de inte satte dit mig? De kanske var upptagna på annat håll och tog mig "i farten" (pun intended)...?

Det kanske får bli en av livets gåtor. Jag får väl gå och köpa en lott :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar