fredag 3 februari 2012

Om att vara bög på rätt sätt

Det finns bögar, och så finns det bögar.
Det finns de som är utagerande, och så finns de som aldrig någonsin visar något överhuvudtaget, utan utövar sin homosexualitet inom hemmets slutna dörrar.
Den ena är inte bättre än den andra, på något sätt. Det är en del av vår mångfald - det att bögar kan vara precis vem som helst.
Företagsledare, poliser, ingenjörer, sjuksköterskor, frisörer, städare... svarta, vita, gula och blå.... Vi kommer i alla färger och alla åldrar.

En bloggare skriver att hans värsta erfarenheter kommer från HBT-rörelsen. På ett sätt kan jag förstå det, men å andra sidan så pratar han mest om Qruiser (som är en gay datingsite). Och då faller liksom det hela, för Qruiser har inget med "HBT-rörelse" att göra som sådant.

Jag säger det inte för att förringa någons upplevelser. Och tyvärr är man som yngre inte alltid väl rustad att hantera vissa typer som finns (de här typerna finns på såväl bögsiter som heterositer), nämligen korkade människor som inte har vett och etikett på nätet. Det är nog snarare där problemet ligger, än att man "måste vara bög på ett speciellt sätt". Nej, man förväntas faktiskt inte att som ung bög hålla käften och svälja - och att ta allt som kastas åt en på en datingsite.

Jag är nu så pass gammal att jag började med det här före internets tid - och då fanns t.ex. heta linjen; där hände precis samma saker; man lärde sig snabbt att säga ifrån och hålla de värsta människorna stången.
Troll existerar precis överallt, och de kan - hör och häpna - också vara homosexuella.

Det finns säkert de som tycker att jag är ett troll på Qruiser. Jag hoppas inte det - jag tror nämligen att jag bemöter alla med respekt, även om min profil kan sägas vara sexuell.

Jag känner att det viktiga är att påpeka att alla är vi olika, och man måste lära sig att hantera alla typer av människor. Om jag måste vara lite cynisk - om man ger sig in i leken...

Sen finns barrikadbögarna. Själv är jag nånstans mittemellan - jag är fullständigt öppen, och skulle jag märka av någon sorts diskriminering skulle jag jäklar i min låda låta höra av mig.

I slutänden måste det väl för fan handla om respekt, att respektera sina medmänniskor för det de är. Inte för vem som de hoppar i säng med, eller blir kära i. Så mycket måste man ändå kunna kräva av varandra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar