Tekniken gör inte framsteg av sig själv.

Nu släpar man fram de gamla loken från 50-talet för att röja spår. Lok som är byggda (i Sverige?) för svenska vintrar.

– Det här är verkligen stabila grejer som tål vintrar och vi är jätteglada att kunna hjälpa till med att hålla järnvägstrafiken rullande, säger Henrik Reuterdahl vid Sveriges järnvägsmuseum.

Jag länkar här till bilden hos http://www.lokman.se så att ni kan se hur
bra grejor ser ut...© Johan Hellström 2004-2010

På 50-talet kunde man bygga grejor - det är bara att kolla in bilarna. Javisst, man har ingen krocksäkerhet - annat än att bilarna är så tunga och kraftiga att de skär igenom en modern bil som en varm kniv i smör... men man hade ändå en tanke med det mesta. Kolla möblerna från 50-talet. Smärta, men med bra material och ultra-genomtänkta. Lägenheter från 50-talet har finesser som vi inte ser idag (som t.ex. ett skåp för smutstvätt där man kan ur insatsen och använda som tvättkorg till tvättstugan...). Genomtänkta i alla ledder.

Idag tänker vi bara på en sak: pengar. Kortsiktiga vinster övertrumfar långsiktighet och hållbarhet. Vi rationaliserar oss till döds. Företag vill inte betala för en vaktmästare längre, så alla andra får göra vaktmästarens jobb - och hur mycket kostar inte det... SJ vill inte betala för snöskottare eller ens för rejäla grejor längre - så man köper billigt skit som inte håller en halv vinter och så säger man att "det var en ovanligt hård vinter i år". Snöskottare existerar inte ens i fantasin, trots att vi har en skithög arbetslöshet. Man skiter i kunderna, man skiter i spåren, man skiter i allt - så länge som det ger en kortsiktig vinst så går det.

Det lönar sig att satsa på rejäla grejor, för medelsvensson såväl som för medelföretaget. Det vore en välgärning om SJs ägare, dvs. staten, dvs. vi, faktiskt satsade lite mer på att säsongsanställa snöskottare. Det behövs faktiskt ingen ingenjörsexamen för att skotta snö.